Sahlgrenska akademins tidiga satsningar på forskning har visat sig vara modellen för att öka andelen forskande läkare. Alla läkarstudenter utför ett ordinarie forskningsorienterat examensarbete om 30 högskolepoäng under tionde terminen. »Studenter i forskning« och forskningsintag på läkarprogrammet [1-3] är några varianter. 

Amanuensprogrammet bidrar till att fler läkare disputerar tidigare och tar med sig nya kunskaper in i vården. De är dessutom nöjda med sitt val. Programmet, som startades 2009 [4], tar emot minst tio läkarstudenter per år och erbjuder forskning i upp till tre år. Det är populärt, med flera sökande per plats, och har ökat forskningsintresset även bland övriga studenter [2]. Frågan är dock om det lett till fortsatt forskningsengagemang i form av tidigare doktorandstudier eller vetenskapliga publikationer?

I en studie från 2006 var medelåldern för doktorander med läkarexamen 42 år. Antalet doktorander hade också minskat betänkligt åren 1997–2006 [5]. För att följa de färdiga amanuensernas karriärutveckling genomfördes en enkätstudie. 29 av 45 personer svarade, och en överväldigande majoritet (90 procent) var nöjda med sin tid på programmet och skulle rekommendera det till andra. Majoriteten (55 procent) fortsatte att forska, oftast som doktorander. Medianåldern på amanuenser som påbörjade som doktorand var 28 år medan medianåldern på doktorander med läkarexamen på Sahlgrenska akademin var 36 år (2015). Enkätstudien visar att de färdiga amanuenserna oftast är yngre än läkarexaminerade doktorander när de startar sin doktorandutbildning.

Majoriteten (55 procent) av deltagarna i amanuensprogrammet har fått sin forskning publicerad i en referentgranskad tidskrift. De könsskillnader som setts tidigare – att manliga doktorander med läkarexamen svarar för fler publiceringar än kvinnliga [6] – ses inte bland de amanuenser som svarat på enkäten.

Enkätstudien visar åter på vikten av tidigt forskningsengagemang för fortsatt långsiktigt forskningsdeltagande. Resultatet blir en hög andel doktorander med relativt låg startålder och större mängd publicerad forskning. Liknande satsningar behövs för ett ökat forskningsengagemang bland medicinare [4].