Nationella studier visar att det blivit vanligt att ungdomar är nedstämda och känner sig stressade [1-3]. I en av rapporterna [2] framhålls förhållanden i skolan som betydelsefulla och i en färsk rapport från Socialstyrelsen framkommer att psykisk ohälsa hos barn i åldrarna 10–17 år ökat med över 100 procent på tio år [4]. Situationen har kommenterats av den nationella samordnaren inom området psykisk hälsa [5].

Vi vill lyfta fram betydelsen av de hälsoenkäter som fylls i av elever i flera kommuner vid besök hos elevhälsan [6]. Syftet är att skapa förståelse av elevens hälsa, levnadsvanor och livssituation. Hälsobesöken ska på rekommendation från Socialstyrelsen ske tre gånger i grundskolan och en gång i gymnasieskolan. Hälsoenkäten och åtföljande individuella samtal med skolsköterska ger unika möjligheter att identifiera barn med problem och att initiera åtgärder för individen samt på övergripande skol- och samhällsnivå.

Vi har analyserat enkätsvar [7] från elever i årskurs 8 i en kommun i Västsverige med cirka 400 elever/årskull (svarsfrekvens 99–100 procent). I likhet med de nationella studierna visar analysen av de variabler vi studerade – koncentrationssvårigheter i skolan, upplevd stress relaterad till skolarbetet och psykiska symtom som nedstämdhet, oro och irritabilitet – att flickor har signifikant mer problem än pojkar. Det finns även signifikanta skillnader mellan läsåren och en tendens till att problemen ökat från 2012 till 2017. Stress relaterad till skolarbetet rapporterades av 37,8 procent av flickorna/17,1 procent av pojkarna och nedstämdhet av 13,2 procent av flickorna/2,5 procent av pojkarna under tidsperioden (https://gnc.gu.se/gillbergs-blogg).

Den rapporterade psykiska ohälsan kan spegla såväl icke skolrelaterade som skolrelaterade faktorer. Elever som lever i en svår hemsituation måste uppmärksammas, liksom elever med svårigheter inom ESSENCE-området/neuropsykiatri. Den ökade stress av skolarbetet som rapporteras bör analyseras med beaktande av den nya läroplanen [8], som ställer ökade krav på elevers kognitiva/exekutiva förmågor – utan att man analyserat hur kraven relaterar till barn och ungdomars kognitiva/neurologiska utvecklingsnivå [9].

Begreppet skolhälsovård försvann med den nya skollagen [10] och ersattes med elevhälsan, som inkluderar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och specialpedagogisk kompetens [6]. Vilka resurser de medicinska insatserna behöver kan dock, märkligt nog, huvudmän och rektorer själva bestämma [11].

Skolläkarföreningens enkät till 600 skolor [12] visar att skillnaderna i läkarbemanning är stora. I vissa skolor träffar skolläkaren i princip aldrig enskilda elever. Sveriges Kommuner och landsting bygger sedan flera år upp »första linjens« mottagningar i kommuner och landsting för barn och unga med psykisk ohälsa [13]. I elevhälsans medicinska insats ingår dock att identifiera elever med behov av särskilt stöd eller andra insatser [6].

Vi föreslår att första linjens mottagning bör vara elevhälsoteamet. Nuvarande första linjen-team kan då fokusera på stöd och behandlingsinsatser när detta bedöms vara det primära behovet. Elevhälsoteamen behöver resurser som möjliggör tvärprofessionell samverkan som inkluderar skolläkare och skolpsykolog. Därmed kan elever med psykisk ohälsa få möjlighet till en första bedömning av bakomliggande faktorer, och teamet kan därefter ta ställning till åtgärder, utredning och behandling. Detta är viktigt inte minst då psykisk ohälsa kan vara ett delsymtom vid neuropsykiatriska/utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.