Sedan i höstas har jag och bekanta studenter på utländska läkarprogram varit i kontakt med sjukhus inom Västra Götalandsregionen, Region Sörmland, Region Norrbotten och Region Halland i hopp om att säkra våra praktikplatser. Flertalet har mottagit avslag eller inga svar alls. Den enda gemensamma portalen för praktikansökningar i Västra Götalandsregionen (PTU, Praktik för utlandsstuderande läkare) drivs av NU-sjukvården, men de har valt att prioritera studenter med lokal anknytning.
För övriga sjukhus och kliniker krävs att studenter individuellt kontaktar respektive verksamhetschef, vilket är både ineffektivt och frustrerande. Personliga kontakter inom sjukvården verkar vara en förutsättning, vilket ytterligare komplicerar situationen för många som studerar utomlands.
Majoriteten av sjukhusen har tydligt kommunicerat att de prioriterar studenter från svenska universitet. De menar att de inte har kapacitet att ta emot utlandsstuderande på grund av stora utbildningsåtaganden gentemot lokala universitet och brist på tillgängliga handledare. Denna situation har lett till en känsla av exkludering, nedprioritering och djup frustration bland utlandsstudenterna.
Trots tidiga initiativ och korrekt inlämnade dokument har responsen på praktikansökningarna varit bristfällig, även efter upprepade försök. Vissa avdelningar har initialt erbjudit praktikplatser, men sedan återkallat dem utan förklaring. Förvirringen kring tillgänglighet utgör ytterligare ett inslag i den problematik som präglar situationen.
Många av oss utlandsstudenter, som är fast beslutna att återvända till Sverige och bidra till svensk sjukvård, känner en växande oro över huruvida vi kommer att kunna säkra en praktikplats innan vår slutpraktik börjar.
Att ständigt behöva kämpa för att bli en del av det svenska vårdsystemet är både tidskrävande och mentalt påfrestande. Många studenter förlorar sin motivation och ifrågasätter om de verkligen vill återvända till en vårdsektor som konsekvent utesluter dem. Detta är inte ett problem som bara påverkar några få studenter: var femte svensk läkarstudent studerade utomlands 2020 [1].
Läkare som studerat utomlands tillför svensk sjukvård värdefulla perspektiv. De har erfarenhet av att arbeta i olika länder och kulturella sammanhang, vilket ger dem en förmåga att bemöta patienter med olika bakgrunder. Denna kompetens är ovärderlig i ett alltmer globaliserat samhälle och kan bidra till att höja kvaliteten på vården i Sverige. Därför vinner alla på att utlandsstuderande erbjuds klinisk praktik i hemlandet.
Varför finns det så många hinder för dessa studenter, och vad vi kan göra för att förändra detta system? Ett debattinlägg i Läkartidningen uppmärksammade samma problem 2016 [2], men trots detta har inga åtgärder vidtagits under de senaste åtta åren.
Ansvariga myndigheter och regionpolitiker bör arbeta för att skapa en mer inkluderande och effektiv process för oss utlandsstudenter. Det skulle säkerställa att alla svenska medicinstudenter, oavsett var de studerar, har möjlighet att smidigt bli en del av det svenska vårdsystemet.
Referenser
- Sveriges läkarförbund student; Sternley J, Mikaeili A. Var femte svensk läkarstudent studerar i utlandet. Appendix. 9 dec 2020. https://slf.se/student/appendix/var-femte-svensk-lakarstudent-studerar-i-utlandet/
- Linhardt C, Shakir B, Necander S, et al. En ny våg av praktikansökningar från utlandsstudenter. Läkartidningen. 7 mar 2016.
Det som beskrivs i artikeln är ju framförallt en fråga för respektive lärosäte. Om universiteten i Lettland, Polen och Rumänien önskar att deras studenter ska göra praktik i utlandet så är det ju deras uppgift att etablera samarbeten med utländska sjukhus så att detta blir möjligt. Det är ju inte svenska sjukhus ansvar att gratis och utan tydliga instruktioner/förväntningar från lärosätet stå för praktik åt andra länders studenter.
Så fortsätt kampen för att höja kvaliteten på läkarutbildningarna i utlandet, men rikta engagemanget mot rätt instans.
Jag studerade i Pécs, Ungern, mellan 2003-2010 (ett sabbatsår 06-07 då jag jobbade på Radiumhospitalet i Oslo som labassistent inom cancer cytogenetik). Praktikplats hade jag tur att få varje sommar, både i Sverige och små sjukhus i Norge. Som utlandsstudent kommer då bemötas av en del skepsis och fördomar, du kommer få arbeta lite hårdare, vara lite mer flexibel och vara beredd att flytta till ställen du kanske inte i första hand hade valt (om du vill arbeta i Sverige). Men det kommer vara värt det när du är specialist och har fler valmöjligheter. Du behövs. Vill du ha stöttning på vägen så får du gärna mejla mig. (Jag är barnläkare och arbetar återkommande på DSBUS för att bli barnonkolog).
Det är inte rimligt att räkna med att studievägledare på våra skolor runt landet skall vara insatta i de ändrade förhållanden som råder. Att det inte längre är en säker utkomst att läsa medicin på vissa utländska utbildningar och att ungdomens pengar hade gjort bättre utdelning investerat i fonder.
Jag tror att ovanstående inte speglar den verklighet vi möter i EU 2024. Är det en självklarhet att personer med svenskt medborgarskap som studerar medicin utomlands skulle ha större rätt till praktikplatser än till exempel utlandsstuderande utan svenskt medborgarskap med tillräckliga kunskaper i svenska?
En annan fråga är hur personer förbereder sig inför ett beslut att studera utomlands, inte sällan förenad med betydande studieavgifter. Vilka problem kommer man att möta? Som Fanny Hilding skriver fanns det ju redan 2016 information att studerande i utlandet kunde ha svårigheter att få praktik i Sverige. Kanske en from förhoppning att detta skulle ha ändrat sig över tid?
Före Sveriges inträde i EU accepterades flertalet europeiska läkarutbildningar inte av svenska myndigheter. Utlandsstuderande nödgades att för Socialstyrelsen avlägga teoretiska prov som omfattade hela den kliniska utbildningen. Vid tre misslyckanden gavs ingen möjlighet att få göra AT. Tiderna har förändrats. I mångt och mycket till det bättre.
