I en aktuell studie från Umeå universitet av befolkningen i Norr- och Västerbotten (MONICA-undersökningen 2009 [1]) var medelvärdet av D-vitamin tillfredsställande (68,1 nmol/l) och förekomsten av D-vitaminbrist låg (0,7 procent), trots att studien gjordes under vintermånaderna.

D-vitaminets betydelse för hälsa och sjukdom är ett hett forsknings- och debattämne, inte minst i Läkartidningen [2, 3]. Att publicerade undersökningar ofta visat motstridiga resultat kan bero på att många hittills varit experimentella studier eller observationsstudier. Resultat från pågående stora randomiserade studier kring D-vitaminets betydelse för hälsa och överlevnad kommer först inom några år [4].

Forskning om vitaminer tycks ha ett ovanligt stort inslag av tyckande och personligt tolkande. Erfarenheter från bland annat A- och E-vitaminforskning visar att vi behöver stora interventionsstudier innan säkra slutsatser kan dras om betydelse för hälsa och sjukdom. Det är därför viktigt att metodiskt lägga den solida grund som nya vetenskapsfält behöver. En viktig pusselbit är epidemiologiska data från olika populationer. Vi har i ett representativt urval av personer i Norr- och Västerbotten (bosatta ovanför latitud 63 grader nord) kartlagt nivåerna av D-vitamin och studerat eventuella samband med bakgrunds- och livsstilsfaktorer.

MONICA är en populationsbaserad befolkningsundersökning som genomförts i Norr- och Västerbotten vart femte år sedan 1986. Deltagarfrekvensen vid 2009 års undersökning var hög (69,2 procent; 1 729 personer i åldrarna 25–74 år), och hos 94 procent av deltagarna kunde D-vitamin (25(OH)D3) analyseras [1]. Analysen gordes med HPLC (högtrycksvätsketomografi), vilken anses vara etablerad standardmetod. Brist definierades som D-vitamin <25 nmol/l, insufficiens som 25–50 nmol/l och sufficiens som >50 nmol/l [5, 6].

Medelvärdet för D-vitamin var 68,1 nmol/l, (65,2 hos män och 71,0 hos kvinnor). Nivåerna ökade med stigande ålder (r = 0,19, P <0,001). Av deltagarna hade 79,2 procent över 50 nmol/liter (sufficiens). Endast 0,7 procent av populationen hade brist (< 25 nmol/l), och i bristgruppen var yngre män överrepresenterade (Figur 1). Insufficienta värden uppmättes hos 23,1 procent av männen och 17,1 procent av kvinnorna. Insufficiens var även vanligast bland yngre och sågs hos 41,0 procent av männen och 22,3 procent av kvinnorna i åldersgrupperna 25–34 år.

Det fanns ingen skillnad i D-vitaminnivåerna mellan Norr- och Västerbotten, inte heller mellan stad och landsbygd, studiemånader (januari–april) eller olika utbildningsnivåer. När personer med D-vitamintillskott exkluderades (n = 218) blev medelvärdet för resterande lägre (67,0 nmol/l; P < 0,001). Personer födda utanför Sverige och Finland hade lägre nivåer men de utgjorde samtidigt en liten andel (P < 0,001; n = 53).

Studiens huvudresultat – att tillräckliga D-vitaminnivåer är absolut vanligast och att brist är mycket ovanligt – kan förvåna då den genomfördes bland befolkningen i landets mest nordliga delar och dessutom under vintern. Urval och mätmetod får anses vara mycket valida. Vad som är normal D-vitaminnivå kan diskuteras, men definieras vanligen som 25(OH)D3 >50 nmol/l och/eller >75 nmol/l.

Varför kvinnligt kön och stigande ålder visade korrelation med högre nivåer av D-vitamin, medan bristgruppen i huvudsak bestod av yngre män, kan vi bara spekulera kring, liksom varför insufficiens var vanligast bland yngre män.

Faktorer som kost-, motions-, res- och solvanor samt eventuellt intag av vitamintillskott kan sannolikt ha betydelse. Även en genetisk adaptation till mörker med mindre hudpigment samt uppreglering av D-vitaminreceptorer kan spela roll.

Vi anser att studien utgör en viktig pusselbit i kartläggningen av D-vitamins roll i hälsa och sjukdom.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Margareta Norberg var huvudprövare och Anna Ramnemark medprövare i en klinisk studie med D-vitamin från Rhenapharma AB (VIDI 2-studien).