Den svenska sjukvårdens fastklamrande vid KUB (kombinerat ultraljud och biokemisk analys) i stället för att införa NIPT (non-invasive prenatal testing) strider mot vetenskaplig praxis och visar på bristande respekt och omyndigförklarande av blivande mödrar och deras partner.
De nationella riktlinjerna för fosterdiagnostik med NIPT är oetiska och oacceptabla [1]. Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) fixerar sig vid frekvensen falskt positiva svar och ignorerar proportionen av falskt negativa svar.
Blivande föräldrar vill föda ett friskt barn. Flera exempel visar hur man tagit reda på avvikelser och agerat utifrån resultat. Tay–Sachs sjukdom har i stort sett försvunnit tack vare ett enkelt blodprov, senare kompletterat med prenatal diagnostik [2]. Detsamma gäller grav talassemi i Grekland [3]. Om gravida vill undersöka kromosomavvikelser, har vi då inte lagstadgad skyldighet att erbjuda det bästa testet? I dag betalar de som har råd NIPT privat. Det är svårt för enskilda att förstå att vi inte erbjuder NIPT då det finns och är bättre än KUB. Detta är inte jämlik vård.
Såväl en SBU-rapport som Graviditetsregistrets årsrapport och en internationell jämförelse mellan 35 centrum [4-6] visar att NIPT är avsevärt bättre än KUB på att utesluta förekomst av trisomi. Enligt SBU visar NIPT 99,3 procent för genomsnittlig risk respektive 99,8 procent för hög risk för trisomi. Detta är att jämföra med KUB, där sensitiviteten är cirka 90 procent (vid de bästa centrumen). Statistiskt sett får endast 2–7 av 1 000 gravida ett falskt negativt besked med NIPT jämfört med 100 av 1 000 med KUB. Risken att få ett felaktigt besked är alltså 15–50 gånger högre med KUB.
I Läkartidningen anges [1] att en svårighet med NIPT är att man »i strikt mening inte får en diagnos, utan en sannolikhetsbedömning för tillstånden, eftersom det finns falskt negativa och, än vanligare, falskt positiva testresultat«. Styrkan bekräftas dock av den stora sammanställning [6] där testet jämförs med biokemi och ultraljud hos 15 000 gravida från 35 centrum, och där man fann att NIPT (cfDNA) detekterade 38 av 38 fall av trisomi 21. Av dessa var 19 lågriskgraviditeter. Ultraljud och biokemi detekterade 30 av 38 fall av trisomi 21 (79 procent).
Positiva svar med KUB eller NIPT måste i dag bekräftas med prov från fostervatten eller moderkaka. En viktig fråga som svensk forskning skulle kunna besvara, om alla erbjuds NIPT, är vilken proportion av positiva svar som är den sanna. Om risken för falskt positiva svar är tillräckligt låg kan vi utrangera bekräftande test och förlita oss helt på NIPT. Om tilltro till NIPT etableras kan vi koncentrera oss på ultraljud för att utesluta defekter som inte kan upptäckas med genetiska analyser.
Kostnaden för prenataldiagnostik är betydelsefull: för NIPT 5 000 kronor/test, enligt SBU [4]. Sedan artikeln i LT [1] publicerades har ett företag sänkt priset till 2 500 kronor, och kanske kan det sänkas ytterligare. Det ekonomiska argumentet mot NIPT finns därmed inte och har egentligen aldrig funnits, eftersom vår författning kräver att vi utrangerar äldre metoder när det finns nya som är bättre.
Forskning ger ständigt ny kunskap om sjukdomars uppkomst och om metoder för diagnos, behandling och vård. NIPT är ett utmärkt exempel och måste ersätta KUB. Medborgare och politiker måste på ett sakligt sätt informeras för att kunna värdera och välja de mest effektiva medicinska metoderna. Inaktuella metoder ska mönstras ut. NIPT måste erbjudas till alla gravida oberoende var i landet de bor.
Läs repliken:
Ultraljud och NIPT till alla är önskvärt, men inte realistiskt
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.