Den 55-åriga kvinnan, fick den 16 oktober 2003 ett cellprov taget i samband med en hälsokontroll vid vårdcentralen. Provsvaret gick till kvinnokliniken vid ett universitetssjukhus.
Den medicinskt ansvarige läkaren A bedömde att provet visade på avvikelser och att fortsatt utredning skulle ske på kvinnokliniken. Den 16 januari 2004 genomgick patienten en granskning av slemhinnorna i slidan och livmodermunnen samt ny provtagning. Vid analysen kunde cancer varken bekräftas eller uteslutas. A planerade för konisation.
Den 4 februari utförde ST-läkaren konisationen. PAD-svaret visade på en högt differentierad skivepitelcancer och grava cellförändringar.
Enligt kvinnoklinikens rutin skulle PAD-svaret gå till A, i egenskap av medicinskt ledningsansvarig läkare, för bedömning innan den provtagningsansvarige läkaren fick det för åtgärd. Detta skedde dock inte i detta fall. Enligt rutinen saknades signeringskrav från specialistläkare vad gällde PAD-svar.
ST-läkaren fick PAD-svaret och bedömde att det enbart rörde sig om grava cellförändringar. Han skrev den 25 februari till patienten att han hoppades att tidigare observerade förändringar nu var borttagna och bad henne komma för ett nytt cellprov efter cirka tre månader. Detta prov togs den 4 maj och bedömdes av läkare A som godartat. Han planerade för en kontroll om ett år.
Patientens journal togs fram den 16 augusti av en annan orsak. A fann då att svaret från konisationen missbedömts. Han såg till att patienten genast kallades till kvinnokliniken och att hon fick behandling för cancern.
Från den 1 februari till och med den 14 mars 2004 fanns en tillförordnad verksamhetschef för kvinnokliniken i väntan på att en ny chef skulle tillträda.
Patienten anmälde verksamhetschefen vid vårdcentralen, läkare A, ST-läkaren och verksamhetschefen på kvinnokliniken. Anmälan omfattade bland annat bristande rutiner, felaktig information samt fördröjningen med behandling av den cancersjukdom hon hade.
Ansvarsnämnden har tagit del av patientens journaler och hämtat in yttranden av de anmälda.
Att PAD-svaret från konisationen missbedömdes, missförstods eller missades är djupt olyckligt men skall inte åläggas handläggningen i sin helhet som inkompetent, utan handläggningen i övrigt har skett på ett mycket kompetent, seriöst och snabbt sätt, varför anmälan inte godtas, framförde läkare A bland mycket annat.
ST-läkaren framhöll att enligt klinikens rutiner skall alla PAD-svar bedömas av medicinskt ledningsansvarig läkare på mottagningen innan provtagningsansvarig läkare får det för åtgärd. Av okänd anledning har så inte skett i detta fall. Han hade felbedömt PAD-svaret den 20 februari. Orsaken kan vara hög arbetsbelastning, störande moment under det administrativa arbetet, ingen dubbelsignering av medicinskt ledningsansvarig läkare samt dubbla budskap i sammanfattningen av det patologiska/anatomiska svaret.


»Ger patienten rätt«
Den nya verksamhetschefen som tillträdde den 15 mars 2004 menade att den dåvarande rutinen avseende kontroll av PAD-svar måste anses otillfredsställande då signeringskrav från specialistläkare saknades. Hon gav patienten rätt i att kvinnoklinikens rutin var bristfällig. Med anledning av det inträffade har rutinen ändrats. Idag förses varje PAD med stämpel, där såväl ansvarig dagbakjour som patientansvarig läkare skall signera.
Sedan kliniken införde datorjournal i oktober 2004 lägger dagbakjour bevakning till sig själv på de patienter där PAD visar cancer, för att tre veckor senare förvissa sig om att patienten är korrekt omhändertagen.
Även den ställföreträdande verksamhetschefen gav patienten rätt i kritiken av den dåvarande rutinen.


Bedömning och beslut
Det framgår av innehållet i journal och övrig utredning att A skötte kvinnoklinikens inledande hantering av patienten korrekt, menar Ansvarsnämnden.
Journal och övrig utredning visar att ST-läkaren gjorde en felaktig bedömning av PAD-svaret efter konisationen. Detta ledde till han fortsatte handlägga patienten felaktigt. Han får en varning.
Utredningen visar att kvinnokliniken hade en rutin för bedömning av PAD-svar som inte var tillfredsställande. Det borde ha funnits ett krav på signering av specialistläkare vad gällde PAD-svar av det aktuella slaget.
Verksamhetschefen för kvinnokliniken när den anmälda händelsen ägde rum hade uppdraget enbart under en period av sex veckor och i avvaktan på att en ny chef skulle tillträda. Hon bör därför inte kritiseras för den bristfälliga rutinen.
A var kvinnoklinikens medicinskt ledningsansvarig läkare. Han kritiseras för att han inte tidigare medverkat till införandet av ett säkert system vad gällde hanteringen av PAD-svar, men kritiken är inte sådan att den medför disciplinpåföljd, anser Ansvarsnämnden. ·