Vi håller med Johan Hambraeus om att ökad kunskap om orsakerna till lumbago ökar våra möjligheter att rätt behandla dem. Tyvärr är det dock så att de ryggdiagnostiska metoder han syftar på genom att referera dels till DePalma, dels till en egen nyligen redovisad rapport, knappast kan hävdas vara vetenskapligt belagda.

Det finns ingen vetenskaplig evidens för vare sig diagnostiskt värde eller behandlingseffekt hos någon av de metoder som Johan Hambraeus framhåller. Facettledsblockader, diskinjektioner, epidurala injektioner och andra steroid- och/eller lokalanestesier etc har i ett flertal studier till exempel inte visats ha den validitet eller specificitet som krävs för att få bättre resultat än rapsodiskt noterade förändringar [1-4].

Som vid alla interventioner finns även här risker att väga in. Bland annat finns starka indicier att punktering av anulus fibrosus och injektion i intervertebraldisk, även med de tunnaste av nålar, accelererar befintliga och till och med riskerar att initiera degenerativa förändringar i den disk som injiceras, alltså sådana förändringar vi tror orsakar just diskogen smärta [5].

Det finns också anledning att notera att Johan Hambraeus egna siffror med facettledsorsakad smärta hos 37 procent av männen respektive 34 procent av kvinnorna överensstämmer med vad man brukar finna som placebosvar vid de flesta typer av invasiva åtgärder.

De fakta Johan Hambraeus redovisar räcker tyvärr inte som evidens för diagnostik av orsaker till lumbago och därmed inte heller för behandling av lumbago.

Läs tidigare:

Visst kan vi påvisa lumbago!

Läs slutrepliken:
Skilj på äpplen och päron