Trots alla grundvetenskapliga landvinningar de senaste decennierna är den totala mortaliteten i maligna diagnoser i stort sett oförändrad. Nuvarande terapi fokuserar inte på de verkligt farliga terapiresistenta stamcellerna. För att eliminera dessa krävs en helt ny strategi som utnyttjar nanomedicin. Detta diskuteras i en översikt [1]. Eftersom cancerincidensen i nästa generation kommer att ligga runt 50 procent torde en ny terapifilosofi angå hela den svenska läkarkåren.

Joakim Larson och Ann-Mari Svennerholm uppmärksammade nyligen i en artikel i LT det hot mot mänskligheten som antibiotikaresistens hos bakterier utgör [2]. Varningen är befogad. Inom klinisk onkologi existerar ett liknande hot, nämligen multipel drogresistens hos cancerceller. De genetiska mekanismerna bakom resistens hos bakterier och cancerceller torde vara snarlika.

Mortaliteten i maligna diagnoser är fortsatt närmare 50 procent. Cirka var tredje svensk drabbas i dag av någon form av malignitet. I nästa generation förväntas incidensen ha stigit till varannan individ. Majoriteten av alla dödsfall i cancer orsakas av multipel drogresistens hos cancercellerna. För att sänka mortaliteten i cancer måste dessa resistenta cancerceller blockeras eller elimineras. Detta fordrar en ny terapistrategi. Klinisk onkologi står därför inför ett paradigmskifte.

Morgondagens generella onkologiska terapi blir med all sannolikhet individuell, komplex och dyrbar, samt både multifokal och sekventiell. Några tänkbara steg är:

  • Blockering av de gener som framkallar tumörcellernas resistens.
  • Avlivning av de adulta tumörceller som skyddar de maligna och »slumrande« (dormant) stamcellerna. (Detta är syftet med dagens generella onkologiska terapi.)
  • Avlägsnande av de avlivade tumörcellerna.
  • Initiering av proliferation hos de nu »nakna« stamcellerna, som då blir känsliga för terapi.
  • Avlivning av de prolifererande stamcellerna, eller induktion av permanent dvala hos dessa.

För de flesta av dessa steg finns redan i dag lämpliga verksamma ämnen (agens). Flera av dem är dock toxiska för patienten, som därför måste skyddas. Nanopreparat kan skydda dessa agens under transporten genom patientens kropp och/eller skydda patienten till dess att det aktiva ämnet når sitt mål.

Vad vi saknar är kunskap om durationen för de olika stegen. Effektiv målsökning för aktiva agens finns redan för ytligt belägna tumörer, men saknas för djupt belägna.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.