Mygel i AT-rekryteringen?

Så här i AT-beskedstider är tankarna många kring hur urvalsprocesserna gått till. Efter min debattartikel om AT-systemet har jag fått många oberoende rapporter om konstigheter och allmänt tråkiga tillvägagångssätt [1]. För många kompetenta kollegor innebär det misstro till den egna förmågan eller ifrågasättande av sig själv. Här avhandlas ett urval av den information jag fått. Några frågor man kan ställa sig är vilka krav som är rimliga att ha på en blivande AT-läkare, om vissa kandidater ska premieras och vem som ska få göra klart sin utbildning först.

Vissa sjukhus söker »särskilt meriterande egenskaper« medan andra ser till »helhetsbedömningen«. Det specificeras dock sällan varför en person får den tjänst som krävs för att avsluta utbildningen och en annan inte. Att exempelvis behärska de språk som oftast tolkas på akutmottagningar verkar sällan vara meriterande för intervju. På sina håll krävs det lång vikariatstid, men trots det anställs enskilda AT-läkare utan någon vikariatstid alls, något som kan leda till misstanke om oegentligheter. Det som säkert kan sägas är att vikariatstid och tidigare arbetsinsatser sällan tycks ge utslag vid AT-tillsättningen.

Några sjukhus värderar god gruppdynamik högre än den enskilda individens egenskaper. Bör fördelningen av män och kvinnor vara jämn, kan man undra? Då kan det också ifrågasättas om kvotering är förenligt med svensk lag. Ska föräldraskap eller inte premieras, eller ens spela någon roll? Några sjukhus kan fråga de aspirerande AT-läkarna om fritidsintressen i syfte att få ett sammansvetsat gäng som har mycket gemensamt. Intressant nog borde detta inte göra någon skillnad, då AT-kollegorna oftare träffar andra yrkesgrupper än varandra. På sina håll vill sjukhusen ha en så mångfacetterad grupp som möjligt, och tar gärna in lika andelar svenskutbildade och utlandsutbildade läkare. Detta kan jämföras med Danmark, som enbart upplåter överblivna eller med kort varsel nytillkomna platser till externutbildade.

Bristen på AT-platser är inget nytt. Redan 1975 lades en motion i riksdagen om att utöka antalet platser och ha mer transparens i antagningsförfarandet [2]. Enligt statistik jag samlat in från de enskilda landstingen har inget sjukhus i nuläget färre än tio sökande per AT-plats. Läkarbristen i landet är ett faktum, och inte ens hälften av de legitimationer som utfärdats de senaste tio åren har enligt statistik från Socialstyrelsen gällt personer som gjort AT. Ännu färre har gällt personer som utbildat sig i Sverige.

Så här kan tillsättningen göras mindre godtycklig och generera fler legitimerade läkare med eget ansvar för yrkesutövningen:

• Överlåt AT-rekryteringen/-fördelningen till universiteten.
• Verkställ skyndsamt den sexåriga utbildning som visat sig vara önskvärd [3].
• Hårdare granskning av svågerpolitik – de offentliga medlen ska förvaltas plikttroget.
• Slopa intervjuandet för AT. Låt klinisk tjänstgöringstid avgöra.
• Tillåt tillgodoräknande av tjänstgöring för AT.
• Utöka antalet platser.
• Svenskutbildade läkare bör ha företräde.