När gynekologisk cellprovtagning infördes i Sverige i slutet av 1960-talet sjönk antalet fall av livmoderhalscancer. Under många år låg sedan nivån relativt stabilt på omkring 450 fall/år. Under de senaste åren har dock antalet ökat dramatiskt och nu registreras omkring 550 nya fall/år enligt Cancerregistret, en ökning på ungefär 22 procent [1]. Förändringen är oväntad, och någon förklaring har inte rapporterats.

Cancerregistret startade sin verksamhet 1958, och under de 60 år som gått har inte någon annan cancerform visat en så iögonfallande frekvensökning under en så kort tidsperiod. Livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus (HPV) som sprids via sexuella kontakter. Någon ändring av frekvensen HPV-smittade kvinnor har inte noterats under de senaste åren, och antalet kvinnor som deltar i den gynekologiska cellprovtagningen (täckningsgraden) är fortfarande hög (cirka 80 procent) och möjligen stigande. Screeningen för livmoderhalscancer är oförändrad till sitt innehåll och kompetensen hos de cyto-diagnostiker som granskar de cytologiska preparaten är densamma.

Det finns omfattande vetenskapliga studier av den organiserade screeningen som visar att omkring 20 procent av cancerfallen drabbar de kvinnor som valt att inte delta. Omkring 20 procent får cancer trots att de har deltagit då cellproven varit falskt normala. Resten av kvinnorna (cirka 60 procent) har haft påvisade cellförändringar innan cancerdiagnosen ställdes [2].

För drygt 10 år sedan rekommenderade C-arg (Svensk gynekologisk förenings sektion för granskning och kvalitetssäkring av gynekologisk cellprovtagning) att modernisera screeningen genom att införa vätskebaserad cytologi, vilket alla landsting (utom Uppsala län) valde att göra. Fördelen med vätskebaserad cytologi är att cellproven kan användas även för HPV-analys (endast HPV-positiva kvinnor kan drabbas av livmoderhalscancer).

Ett par år efter införandet av vätskebaserad cytologisk screening sågs en påtaglig ökning av antalet kvinnor med livmoderhalscancer. Det finns ett starkt tidsmässigt samband mellan införandet och den överraskande ökningen av antalet cancerfall. Ungefär 30 procent av de kvinnor som får livmoderhalscancer dör i sin sjukdom. Det gör den stigande cancerfrekvensen ytterst allvarlig. Det tidsmässiga sambandet förstärks genom avsaknad av annan rimlig förklaring till ökningen. Det är svårt att finna en rimlig biologisk förklaring och lätt att se tidssambandet med den förändring av analysutrustning som landstingen genomförde för cirka 10 år sedan.

De prov som granskas efter vätskebaserad cytologi är synbart mer cellfattiga än de cellprov som tidigare granskades. Min hypotes är att den oväntade ökningen fall av livmoderhalscancer beror på bytet av analysutrustning, vilket kan studeras med hjälp av tillgängliga register. Är hypotesen korrekt ska antalet kvinnor med livmoderhalscancer på grund av falskt normal cytologi ha ökat signifikant de senaste åren.

Läs repliken:

Ökning av cervixcancer – ny analysmetod är inte »boven«

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.